Det har varit en ”long hot summer” för många av oss, och för min egen del blev det mycket Tennesse Williams- och William Faulkner-känslor. (Det var de som skrev respektive Linje Lusta och Lång het sommar.) Och så passar jag på att tacka för alla fina, varma kommentarer, e-mail, sms, samtal osv som jag fått efter mitt förra inlägg. Förstår ni mig om jag säger/skriver att ”Life is a bitch”? Javisst är det så. Högst personligt. Livet är orättvist.
Nu fick ni ett sniff av min melankoliska, filosofiska och snobb-intellektuella sida. Just nu doftar den Coco Noir. Hur som helst har jag efter den här sommaren bestämt att i fortsättningen ska den här bloggen bli mycket mer personlig: jag är ju numera min egen och kan alltså tycka ”vad fan jag vill”. Men den enda ”dagens outfit” jag tänker presentera är/kommer att bli utifrån mitt eget hjärta, tyckande, tänkande, kännande. So, here we go again. Bilden ovan fick jag från min goda vän Nina i Göteborg när hon besökte Chelsea Flower Show i London. Behöver det här med trädgårdstrender vara mer märkvärdigt än så? Och då är det väl lika bra att vi tar det här med trender: Grått är nästa nya svarta. Tro mig som är gammal i gamet: egentligen behöver ni bara tänka på hur ”gråsvarta” alla nyheter är i tidningar, tv, på nätet osv. Vi befinner oss verkligen i en värld och en tid som sedan en lång tid är på väg mot lång dags färd mot natt: det låter kanske ytligt, men det är just precis sån’t som trendspanare/trendspioner visionerar om. Det finns ganska enkla trick, som att det i år var 100 år sedan första världskriget startade – eller att det var 70 år sedan andra världskriget nästan avslutades – som indikerar att skyttegravsgrått och slitet (det heter patinerat på trendspråk) ska bli modernt på catwalken och i inredning. Igen?!

Jag har en snygg, trevlig och begåvad brorson, Adam Lewenhaupt, som är mycket designmedveten. Bland annat gillar han sneakers, men eftersom han tyckte att det faktiskt saknades riktigt välgjorda sneakers bestämde han sig för att göra sina egna. Ni ser dem på bilden ovan. Ytligt sett ser de kanske ut som ”så många andra”. Invändigt är de skinnfodrade och ortopediskt uppbyggda, så hålfoten får stöd. Det är den kvaliteten som avgör. Nu finns de också i grått, med grå sula. Enligt Adam kan modellen Tarmac beskrivas som ”ett kärleksbarn mellan en Nike Jordan VII och en Chukka”. Jag inväntar den helsvarta modellen men pushar ändå ivrigt för Adams sneakers, framför allt är märket Coloquy ett modigt och konkurrenskraftigt alternativ i en väl etablerad sektor. Finns exklusivt via hemsidan www.coloquy.com och i showroomet på Skeppargatan 22 i Stockholm. Märkesnamnet är välfunnet, kommer av latinets colloquium som betyder diskussion eller konversation. Skor, som kläder eller sättet att klä sig, är absolut ett sätt att kommunicera! Besök hemsidan, där finns också roliga och bra ”conversations” med intressanta personer – en av dem är min brorsdotter Anna, styv tecknare och konstnär.

Jag har också en älskad syster som flyttade till Paris 1969. Man kan nog säga att det hjälpt mig att bli frankofil. Syster Cilla har många strängar på sin lyra, men den jag här och nu ska skryta om är hennes skicklighet i köket. Hon älskar mat och hon lagar fantastisk mat! Ovan syns omslag & baksida till hennes senaste kokbok: A Swedish Kitchen, tall tales and recipes. Som handlar i stort om det svenska köket, med läsvärda historier om varför det exempelvis heter ”gravlax” eller hur Wallenbergare blev till. Massor av recept, som verkligen får det att vattnas i munnen. Cilla är själv bokens förläggare, som hennes gudson Antoine gjort layout till och alla roliga teckningar är gjorda av kusin Maud. Boken (som även finns på franska) finns att beställa på amazon eller via Cillas hemsida www.cillart.com och ska även finnas i butiken Pierre & Peter’s Interior på Grevgatan 61 i Stockholm. Jag är klart jävig men jag tycker att detta är en väldigt bra bok; ett mäktigt och något lite annorlunda komplement till det enorma utbudet av kokböcker. Kul present inte bara till utlänningar.

Kollar man synonymer till ordet familjärt får man bland annat upp ”mycket bekant”, ”intimt” och ”förtroligt”. Och då kan ni begripa valet av bilden ovan, tagen av den världsberömde fotografen Irving Penn (1917–2009). Bilden Bee on lips från 1995 gjordes för att illustrera en artikel i amerikanska Vogue; någonstans har jag läst att modellen inte var ett dugg ängslig, det kittlade bara lite, man kan också tänka sig att biet trodde läpparna var en härlig blomma och det var nog det som var meningen. Minns tyvärr inte vad artikeln handlade om, troligen skönhets-relaterad eftersom Penn gjorde många idé-experimentella bilder i den här stilen för Vogue tillsammans med stylisten/redaktören Phyllis Posnick. Bilden ingår i en fantastisk samling Penn-bilder som fram till 26 september visas i Åmells konsthandel, alla utvalda av sonen Tom Penn. Den svenska förankringen finns i att Toms mor var en av världens första supermodeller, svenskfödda Lisa Fonssagrives-Penn. En fin bok-katalog finns, Irving Penn Timeless Moments, med samtliga utställda bilder. Bra för sådana som jag som gillar att spara bilder mellan bokpärmar.