Jag hade tänkt att jag skulle blogga om ”April in Paris” eftersom jag var där och firade påsk med min kära syster. Det var ju flera utställningar jag bara MÅSTE se innan jag satte mig framför datorn på heltid. Håller nämligen på med en ny bok som kommer ut i slutet av augusti. Boken fick företräde framför bloggen. Det ni ser ovan är ett axplock av skisser för boken, sorterade i plastfickor för att åka iväg till scanning. Ja, jag vet. Men jag är hopplöst analog; ritar på fri hand och har förstås inte lärt mig hur jag hanterar scannern på min skrivare. Av skisserna är det kanske lite svårt att förstå vad boken handlar om. Den heter Stilguiden, nog så kaxigt. Därmed inleder jag (nästan) en ny karriär, som stilråd: det handlar om make-over som det heter på tv, alltså komma med råd hur man klär sig smal, bygger basgarderob, shoppar omdömesgillt, satsar på kvalitet, vårdar kläder – och borstar skor. Osv. Det där med välvårdade skor är närmast en fix idé: jag älskar skor och vårdar mina ömt efter regler som min pappa lärde ut, han var kavallerist och kunde värdet av blankade ridstövlar. Det är alltså ingen slump att en pytteliten sko pryder omslaget.

Men jösses, varför skulle just jag skriva en stilguide? Inte så konstigt. Idén fanns i bakhuvudet, men ”kom upp till ytan” inte långt efter min mycket saknade vän Mikael Zielinski gick bort förra året. Men ingen nappade. Förrän jag gick ut och åt lunch med förläggare Annika Bladh. Hur lång tid behöver du, undrade hon. Två–tre månader, svarade jag lagom svävande. OK, tyckte Annika, då ger vi ut den i augusti. Sagt, och numera gjort. Nu är det bara att hoppas att jag hamnar i alla tv-soffor och säljer av bara fan! (Signering har jag på NK bokhandel 26 augusti; det är liksom starten.) Wish me very good luck.

Var ska man inleda våren om inte i Paris? Fullt program hela tiden. Bilden ovan är tagen på den STORA Gaultier-utställningen på Grand Palais som pågår till 3 augusti. Får bara inte missas, den är helt FANTASTISK. Innan detta underbart roliga fantasteri landade ”hemma” i Paris turnerade utställningen bl.a. till Arkitekturmuseet i Stockholm, vilket var en skicklig bedrift som tidigare chefen Lena Rahoult ska ha beröm för, men det var inte alltför många här som begrep det. Fast det handlade om scenografi, alltså utställnings-arkitektur, och design av ovanligt slag. Hur ofta händer sånt här? Alltför sällan. Hur som haver: det som inte hände i Stockholm händer i Paris, med långa ringlande köer eftersom fransmän vet att uppskatta mode.

Naturligtvis är Gaultier-utställningen ordentligt utsvävande. Ett roligt, nytt tillägg är den front-row som ligger intill den rullande catwalken. Där sitter bl.a. Carine Roitfeld (f.d. chefredaktör på franska Vogue), rödhåriga Grace Coddington (Vogue USA) och Suzy Menkes intill varandra så uppklädda som bara Gaultier kan göra dem. På andra sidan catwalken syns bl.a. David Bowie. Visst känner ni igen honom? (Och visst såg jag också stora Bowie-utställningen på Philharmonique; helt underbar.)

Värt en omväg var även den lilla utställningen på Fondation Yves Saint Laurent/Pierre Bergé som handlade enbart om kollektionen Liberation från 1971. Den som då gjorde scandale, i alla fall enligt pressen, eftersom YSL gjorde en s.k. pastisch på 40-talsmode; det klarade inte damerna i pressen av eftersom det blev en påminnelse om de tuffa krigsåren. Men vi som föddes på 40-talet ÄLSKADE de axelvadderade kavajerna, turbanhattarna och kilklackskorna, och gick nästan man ur huse för att shoppa Rive-Gauche-varianterna. Så det blev verkligen ”walk down memory lane” för mig. Om så kallat rakknivsvassa kavajer skriver jag såklart i min lilla röda Stilguiden: det är den raka axellinjen som räknas, den lyfter siluetten, och känslan av att bära kavaj med god passform och i bra kvalitet kan fungera som ”en mental galge” som en vän i branschen en gång sa. Hon satte alltid på sig just en YSL-kavaj när det var dags att känna sig säker, och ”äga” som det nu heter. Jag återkommer i det ärendet. Nu önskar jag bara en riktigt skön sommar.