À propos bokpris

Bloggtext à propos bokpris för Bilden av modet; 16 oktober 2009.

Finns inte heller dokumenterat i Elle Interiörs blogghistorik.

 

Jag har fått Publishing-Priset för ett praktverk!

 

När den amerikanske manusförfattaren Ben Hecht efter mycket om och men fick Oscar i kategorin ”bästa manus till en film” höll han ett mycket kort och kärnfullt tacktal: han höll upp statyetten och sa – ”och den här kommer att bli en utmärkt dörrstopp”.

 

Det är den sorts tacktal som passar min humor – och som jag länge tänkt att det skulle vara användbart OM jag någon gång får ett fint pris och får chansen att tacktala. Jag hade i princip chansen som igår kväll, när Populär Kommunikation för sjuttonde gången delade ut Svenska Publishing-Priset i 29 kategorier. Den bok jag är medförfattare till (och faktiskt är idégivare till), Bilden av modet, var nominerad i kategorin Praktverk. Och boken vann!

 

Men inte gavs det chans till tacktal. Däremot kunde jag gå hem med en tung pjäs i oxiderat järn – en statyett som mycket väl kan platsa som dörrstopp, eller varför inte som bokstöd vilket mina förläggare föreslog. Men nu är det så att jag inte tänker behålla prisstatyetten utan ge den till bokens formgivare Patric Leo – han är för övrigt även pristagare i kategorin Kokböcker, för Smakens magi som vinexperten Bengt-Göran Kronstam skrivit. (Egentligen är det så att Populär Kommunikation främst prisger grafisk formgivning; orden och bilderna blir en del av helheten.) Jag kan tänka mig att Patric kan använda priset som bokstöd – för alla de snygga/vackra böcker han formgivit. Eller varför inte använda priset som värmeplatta? Patric är nämligen också duktig kock.

 

Med mig är det så att jag redan har en prisstatyett som jag faktiskt använder som dörrstopp. Jag fick Ellen-statyetten av ELLE år 2003, som hederspris med motiveringen: ”Hon är ansiktet – och pennan – bakom ordet modepassion.” Jag är väldigt stolt över det priset; det är så att säga min Oscarsstayett för lång och trogen tjänst i modebranschen. Men när jag fick priset glömde jag i upphetsningen bort att berätta om Ben Hecht och dörrstoppen.

 

Nu kan ni förstås fråga er vad det här har med inredning att göra.

 

Men det har det!

 

Det ögonblick man har fått ett pris blir det en del av inredningen hemma hos. Sådant kan man helt enkelt inte låta bli att visa upp. Eller spara. Tänk bara på de bilder ni sett hemma hos Oscarspristagarna: nog står statyetterna (om de nu är flera) uppradade på spiselfrisen, i bokhyllan eller inne i speciella skåp. Eller vad sägs om alla dessa Olympiadmedaljer som simmare och skidåkare osv sparar? Och en dag får de kanhända sitt speciella värde – som arvegods. Eller så säljs de på auktion – som det hände sig med Ingmar Bergmans olika troféer på Bukowskis helt nyligen.

 

Men att shoppa någon annans pristrofé på auktion tycker jag känns lite märkligt. Idén att trofén ska gå i arv känns bättre. I min familj finns det ”silverbucklor” som min farfar vunnit för sina avelstjurar och som min farbror och min far vunnit i tävlingar till häst, och de fungerar alldeles utmärkt som blomvaser. Även om ingen frågar så finns det en familjär refererens. Typ: ”Den här utmärkta dörrstoppen fick min faster i pris för att hon älskade att skriva om mode.”

 

(Kommentar: Patric Leo ansåg att jag skulle behålla PP-statyetten. Nu agerar den också dörrstopp hemma hos mig.)